Höj rösten, Rådhusparken Jönköping 180813

Första jobbdagen avklarad, vad passar då bättre än lite pop och politik? Höj Rösten! är namnet på turnén som Nynningen och Sven Wollter gör. Den sistnämnde har inte mycket röst kvar men engagemanget är det inget fel på. Hyllningen till Joe Hill kommer direkt från hjärtat.

Nynningen är väl mest känd för att Totta Näslund sjöng där innan han gick över till Nationalteatern. Nu är Totta borta sedan länge och Tomas Forsell har fått steppa fram som frontman. Det är han nu inte helt ovan vid, även känd som ”barnstjärnan” Häjkon Bäjkon. Detta är dock ren progg med snyggt gitarrhantverk.

 

Forsell berättar om ett festivalgig ihop med Hoola och Blå tåget och river sedan av ”Staten och kapitalet” i en version som ligger närmast Blå Tågets original men ändå inte helt. Alla verser finns dock med, det tackar vi för. Vi i publiken får chansen att klämma i ett par gånger i slutet. Så återkommer Wollter och de politiska företrädarna som hållt tal mellan musikinslagen. En sista urladdning med ”För full hals”. Ikväll kan ni se gänget i Borås! 

Posted in Konserter | Tagged , , , , , | Leave a comment

En kväll hos Göranssons

Britney Spears i Sandviken är såklart lika mycket en happening som en konsert. Det visar sig också tämligen omgående vara mer en dansföreställning än en konsert.

Men en trivsam kväll var det. Många hängde nog mest på serveringsområdet. The place to be denna stjärnglänsande helg.

Pitbull värmde upp publiken genom att rappa till dansmusik. En del egna hits men mycket stulet. Det måste dock varit något av en lågbudgetproduktion då dansarna kläder var trasiga…

Dansandet fortsatte när Britney äntligen körde igång efter en väl lång väntan. Och inledningsvis tänkte man, jamen det funkar ju det här. Kanske för att det blev så mycket material från favoritplattan Blackout (2007), men enformigheten satte snart in. Visst, Britney är dansare i grunden men nån låt kunde väl få stå på stillastående ben? Och var kom de märkliga snuttarna av Missy Elliottlåtar in i bilden? Precis som Madonna får äldre låtar nytt sound. Max Martin duger inte längre.

Publikkontakten då? Nja, plötsligt håller Spears en övertaggad liten monolog som man nästan hoppar högt av. Det har antytts att det var enda gången hennes mick är påslagen… jag vet inte, efter ”I’m a slave for you” får jag och frugan nog och börjar leta taxi. Festen fortsätter i ölhagen utanför…

Posted in Konserter | Tagged , , , , | Leave a comment

Larsdagen

Publiksuccé och finbesök – så var Winnerbäck och Miss Li i parken

Posted in Konserter | Tagged , , | Leave a comment

Ingen sommar utan Huskvarnaparken

Konsert tre under hashtag #livegusti

MEN ni måste ha Premium

Så bra var Siw och Ann-Louise i Huskvarna

 

Posted in Konserter | Tagged | Leave a comment

Klubb Dissonans 180803

Är hösten här? Nja, men lite kallare och mörkare blev det väl ändå på Sofiehof Underjord när Klubb Dissonans bjöd på tre tunga akter. Folk i svarta bandtishor kom samman för att headbanga bort solbrännan.

20180803_215917

Kadaverdisciplin stod för klassisk black metal av nordisk typ. Med en sångare som både kunde illvråla och growla blev det varierat och välljudande. Inte särskilt originellt men väl utfört och en god start.

20180803_224334

Istapp balanserade på en fin linje mellan humor och allvar. Med scenkläder inspirerade av orcher och annat oknytt samt mängder av grått (!) smink blandades svartmetallen upp med lite… ja vad ska man säga, folkpop av Nordmansnitt? Tjo och tjim i refrängerna helt klart, även om budskapet var bokstavligt kylslaget. Setet avslutades med en väderprognos: ”Imorgon blir det minusgrader”.

When hell freezes over…

20180804_001600

Men men, vintriga scendekorer plockas ner för nu blir det Floridadöds. Gruesome är närmast ett tributeband till avsomnade Death och visst growlar Matt Harvey ända nerifrån magen precis som Chuck Schuldiner gjorde.

20180804_004654

Men det är Gruesomes egna låtar, ett stolt förvaltande av det gamla fina dödsmetallarvet. Gänget ska ha extra cred för de snygga taktbytena som gör att låtarna aldrig blir tjötiga. Solo och slingor går ibland åt Slayerhållet – det är ju Klubb Dissonans vi är på.

20180804_002404

Basisten Robin Mazen har under kvällen haft den otacksamma uppgiften att sälja merch, men nu får hon spela dödsbas utan plektrum som enda kvinna på scen. respekt!

Alltså, jag hittar inte mycket att klaga på. Detta var en väl förtjänad succé för band, publik och arrangörer. Och detta trots, eller kanske tack vare, den heta sommarn. Mörkrets hjärta bankar ändå.

Posted in Festivaler, Konserter | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Pop i sommarnatt 180802

Så är det igång, årets upplaga av Pop i sommarnatt. Kanske den varmaste kväll som evenemanget har skådat, vad vet jag. Den här sommaren är ju som den är. Först ut är Causeries från Göteborg. De spelar indie, kul att genren finns kvar!

38265831_10155422230902294_6293209553542578176_n

Det är skramligt och svängigt och ljudbilden flaxar hit och dit ungefär som medlemmarna själva. Kul men lite väl kort set.

38223897_10155422230707294_6158961013447196672_n

Jaja, då kan ju Franska Trion börja tidigare. Ett band som inte liknar nåt annat, och egnast av medlemmarna är ju sångaren och pianisten Matti Ollikainen. Texterna är av det svartsynta slaget och sällan hör man sådan keyboardekvilibrism på stadsparkens scen! det enda som stör är ett krasande ljud i PA:t. Synd men svårt att fixa i stridens hetta.

38404405_10155422230167294_2774862113770831872_n

En bonus som kommen från Jönköping blir den fina solnedgången på vägen hem. Som ni vet får man inte fota när man kör bil men här får ni promenaden till parkeringen iallfall.

Posted in Festivaler, Konserter | Tagged , , , | Leave a comment

Stora live-augusti

Nu börjar det! Från andra till och med den trettonde augusti är det jättemycket konserter i tillvaron. Kul! Och ett utmärkt tillfälle att släpa fram den gamla ljudmattan igen. Kör med hashtag #livegusti

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Projekt Hendrix del 6: Skivliv efter döden

Det gavs ut tre officiella studioalbum (varav en dubbel), en liveskiva och en samlingsskiva när Jimi Hendrix fortfarande levde. Efter hans död den 18 september 1970 ökades takten betydligt. På gott och ont.

20180119_133543-1Här ett collage av trenne postuma album.

The Cry of Love (1971) hade kunnat vara ett utmärkt farväl-album. Det ÄR ett utmärkt album men Hendrix ville släppa en dubbel vid namn First rays of the new Rising sun. DEN skivan kom ut i efterkonstruerat skick på 90-talet men då var det så dags. Åter till tidigt 70-tal…

Rainbow Bridge är INTE soundtracket till filmen med samma namn. Fake news! Här finns istället fler studiolåtar som skulle vart med på First rays of the new Rising sun. Samma sak med War Heroes släppt 1972. Alla tre är värda att ha. Det låter nästan profetiskt när Hendrix i ”Belly button window” sjunger:

”So if there’s any questions,
Make up your mind
’Cause you better give or take
Questions in your mind
Give it a take,
You only got two hundred Days”

Och där var Projekt Hendrix avslutat! Hoppas ni haft sköj och ser fram emot släppet av ”Both sides of the sky” den 9 mars. Now if you excuse me, I must be on my way…

Posted in Skivor | Tagged | Leave a comment

Projekt Hendrix del 5: On bass: Mr Noel Redding…

Studioinspelningar i all ära, men det var live som Jimi Hendrix verkligen blommade ut. Det släpptes bara en officiell liveplatta under hans livstid, Band of Gypsies längst upp till höger.

 Hendrix live records

Den första konserten som verkligen slog ner som en bomb var dock framträdandet på Montereyfestivalen i juni 1967. Det kom på skiva 1986 (längst upp till väster) och finns även filmat. Det är här Hendrix vänder tillbaka till USA efter ett knappt år i England och han gör det i triumf. Till saken hör att The Who tävlade med Hendrix i ”mest destruktivt scenframträdande”. Modsgänget slog sönder trumset och förstärkare medan Hendrix under Wild Thing tände eld på gitarren och flaxade med sina långa fingrar över lågorna.

Många av de här skivorna har kommit i nya, ofta längre utgåvor och under andra namn. Som regel är det bästa ändå med på de första utgåvorna. Vinylens tidsbegränsning var på så vis en tillgång! Höjdare på dessa, förutom nyss nämnda Wild Thing i Monterey:

  • Tax free (live at Winterland) Hendrix tolkar Hansson & Karlsson
  • Machine gun (Band of Gypsies) gitarren som vapen
  • Stone free (Concerts, det målade omslaget) version med extra allt
  • Red house (live at San Diego Sports Arena) Lååååång och jazzig version
  • All along the watchtower (Isle of Wight) En av få liveversioner. Hendrix näst sista gig.

 

Posted in Festivaler, Konserter, Skivor | Tagged , | Leave a comment

Projekt Hendrix del 4: gamla kontrakt

Nu fortsätter historien om den mystiska låten Hush now. Jag hittade den till slut på en märklig skiva vid namn Voodoo chile.

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Voodoo chile är som bekant sista låten på dubbla mästerverket Electric Ladyland. Här finns den i en helt ok liveversion som dessutom har en extraslinga tillagd i slutet. Hela skivan är ett mischmasch av diverse inspelningar, många där Hendrix kompar Curtis Knight. Det är också Knight som är boven i dramat kring Hush now. 1965 skrev Hendrix på ett kontrakt som han trodde gällde livespelningar. Det visade sig senare att han även förbundit sig att spela in en platta med Knight. Detta uppdagades när Hendrix slog igenom i samband med Are you Experienced. Bara att bita i det sura äpplet och spela in lite planlöst…

”They were nothing but jam sessions, man, with a group called the Squires. No, I didn’t sing on Hush Now”, that was dubbed on later by Knight trying to copy my voice. And on that one the guitar was out of tune and I was stoned out of my mind…”

(Melody Maker 23/12/67)

Hur som haver, jag tycker Hush now är en av Hendrix bästa låtar. Den har en drömsk kvalitet som påminner om framtida storverk som Angel. Skum tillkomst, det må vara hänt, men ibland är låten och inspelningen större än summan av sina delar. Döm själva.

 

Posted in Skivor | Tagged , | Leave a comment