Projekt Hendrix del 6: Skivliv efter döden

Det gavs ut tre officiella studioalbum (varav en dubbel), en liveskiva och en samlingsskiva när Jimi Hendrix fortfarande levde. Efter hans död den 18 september 1970 ökades takten betydligt. På gott och ont.

20180119_133543-1Här ett collage av trenne postuma album.

The Cry of Love (1971) hade kunnat vara ett utmärkt farväl-album. Det ÄR ett utmärkt album men Hendrix ville släppa en dubbel vid namn First rays of the new Rising sun. DEN skivan kom ut i efterkonstruerat skick på 90-talet men då var det så dags. Åter till tidigt 70-tal…

Rainbow Bridge är INTE soundtracket till filmen med samma namn. Fake news! Här finns istället fler studiolåtar som skulle vart med på First rays of the new Rising sun. Samma sak med War Heroes släppt 1972. Alla tre är värda att ha. Det låter nästan profetiskt när Hendrix i ”Belly button window” sjunger:

”So if there’s any questions,
Make up your mind
‘Cause you better give or take
Questions in your mind
Give it a take,
You only got two hundred Days”

Och där var Projekt Hendrix avslutat! Hoppas ni haft sköj och ser fram emot släppet av ”Both sides of the sky” den 9 mars. Now if you excuse me, I must be on my way…

Posted in Skivor | Tagged | Leave a comment

Projekt Hendrix del 5: On bass: Mr Noel Redding…

Studioinspelningar i all ära, men det var live som Jimi Hendrix verkligen blommade ut. Det släpptes bara en officiell liveplatta under hans livstid, Band of Gypsies längst upp till höger.

 Hendrix live records

Den första konserten som verkligen slog ner som en bomb var dock framträdandet på Montereyfestivalen i juni 1967. Det kom på skiva 1986 (längst upp till väster) och finns även filmat. Det är här Hendrix vänder tillbaka till USA efter ett knappt år i England och han gör det i triumf. Till saken hör att The Who tävlade med Hendrix i ”mest destruktivt scenframträdande”. Modsgänget slog sönder trumset och förstärkare medan Hendrix under Wild Thing tände eld på gitarren och flaxade med sina långa fingrar över lågorna.

Många av de här skivorna har kommit i nya, ofta längre utgåvor och under andra namn. Som regel är det bästa ändå med på de första utgåvorna. Vinylens tidsbegränsning var på så vis en tillgång! Höjdare på dessa, förutom nyss nämnda Wild Thing i Monterey:

  • Tax free (live at Winterland) Hendrix tolkar Hansson & Karlsson
  • Machine gun (Band of Gypsies) gitarren som vapen
  • Stone free (Concerts, det målade omslaget) version med extra allt
  • Red house (live at San Diego Sports Arena) Lååååång och jazzig version
  • All along the watchtower (Isle of Wight) En av få liveversioner. Hendrix näst sista gig.

 

Posted in Festivaler, Konserter, Skivor | Tagged , | Leave a comment

Projekt Hendrix del 4: gamla kontrakt

Nu fortsätter historien om den mystiska låten Hush now. Jag hittade den till slut på en märklig skiva vid namn Voodoo chile.

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Voodoo chile är som bekant sista låten på dubbla mästerverket Electric Ladyland. Här finns den i en helt ok liveversion som dessutom har en extraslinga tillagd i slutet. Hela skivan är ett mischmasch av diverse inspelningar, många där Hendrix kompar Curtis Knight. Det är också Knight som är boven i dramat kring Hush now. 1965 skrev Hendrix på ett kontrakt som han trodde gällde livespelningar. Det visade sig senare att han även förbundit sig att spela in en platta med Knight. Detta uppdagades när Hendrix slog igenom i samband med Are you Experienced. Bara att bita i det sura äpplet och spela in lite planlöst…

”They were nothing but jam sessions, man, with a group called the Squires. No, I didn’t sing on Hush Now”, that was dubbed on later by Knight trying to copy my voice. And on that one the guitar was out of tune and I was stoned out of my mind…”

(Melody Maker 23/12/67)

Hur som haver, jag tycker Hush now är en av Hendrix bästa låtar. Den har en drömsk kvalitet som påminner om framtida storverk som Angel. Skum tillkomst, det må vara hänt, men ibland är låten och inspelningen större än summan av sina delar. Döm själva.

 

Posted in Skivor | Tagged , | Leave a comment

Projekt Hendrix del 3: Young and experienced

Till slut faller alla bitar på plats. Hey Joe och Purple haze blir hits och ett debutalbum ska fram. Då är det dags för lite historieförfalskning igen. När är Jimi Hendrix född egentligen?

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Jag kanske ska tillägga att den här pressen av Are you experienced är från 1980-talet men de kan väl rimligen inte ha föryngrat Hendrix med fem år så långt fram i tiden? Nej man försökte inbilla folk att Hendrix bara var 19 år redan 1967. Förfalskningen har bara följt med. Fake news!

Jag hade redan hört flera av låtarna på farsans rullband när jag köpte skivan men en låt från dessa band saknades: Hush now. Den finns heller inte på andra albumet Axis: bold as love. eller på någon singelbaksida. Fortsättning följer…

Posted in Okategoriserade | Tagged | Leave a comment

Projekt Hendrix del 2: tidigt på riktigt

Hendrix slog visserligen igenom över en natt (eller snarare en vinter 1966/1967) men innan dess harvade han i många år bakom diverse soul- och rock n’ rollartister. Sådant kan höras på dessa 2 skivor och även delvis på ÄNNU en skiva med titeln At his best (!) (se förra inlägget).

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Det är ganska lite Hendrix på skivorna. Han kompar mest, solar någon enstaka gång och så måste det vara Jimi som sjunger lead på Day Tripper. Men mest är det gammal soul som den lät innan Otis Redding omkom i flygolyckan. Inte alls dåligt, men mest ett historiskt dokument över hundgörat innan man slår igenom. Om man ens gör det.

Posted in Skivor | Tagged | Leave a comment

Projekt Hendrix del 1: Varken tidig eller bäst

Jag vet inte hur ni sorterar era skivor men det vanligaste är väl i bokstavsordning efter artist och kronologiskt i den följd skivorna spelades in/alternativt gavs ut.

När det gäller Hendrix är det snudd på omöjligt att ställa skivorna i någon vettig ordning. Min samling inleds med Jimi Hendrix at his best volume 1, 2 och 3. Jag skall strax förklara varför.

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Man kan lätt konstatera att det här definitivt INTE är det bästa Hendrix gjort. Dessa rikningslösa atonala jam spelades in av och med keyboardknickedicken Mike Ephron. Även en congaspelare hörs här och där.

Ephron hävdar att inspelningarna gjordes 1964. Det hade han kanske kommit undan med om det inte vore för en liten truddelutt vid namn Villanova Junction blues. Internet fanns inte 1990 när jag köpte plattorna men Woodstock med tillhörande film och samlingsliveplattor fanns. När denna melodi, under annat namn, dyker upp mitt bland jamen börjar man ana oråd. Skulle Hendrix ha ”sparat” den i fem år? NU har internet svaret: inspelningarna gjordes 1969, strax efter Woodstockfestivalen. Ephron skrev 1964 på skivorna för att undvika kontraktstrul. Ridå.

Tilläggas kan att SIST i min Hendrixsamling återfinns skivan Nine to the Universe. Jag trodde väl att den var inspelad sist. I själva verket är den OCKSÅ inspelad 1969. Det är en månad mellan inspelningarna, inte 5 år.

Posted in Skivor | Tagged , , | Leave a comment

Projekt Hendrix: Intro

20180105_132143-1Det här är min vinylsamling med Jimi Hendrix. 19 LP varav några dubbla. Det finns lite låtar på samlingsskivorna från Monterey -67 och Woodstock -69 och så har jag några singlar också, men det här är själva moderskeppet av plattor. De inhandlades under en intensiv period 1988-1990. På den tidens stora skivaffärer i Jönköping: Skivor och band, Vinyl Mania, Musikgränden, Staffans antikvariat. På postorder och i Stockholm. En skiva köpte jag t o m på ICA i Vaggeryd (!)

Det kan man blogga om. Det tänker jag göra någon månad framåt. Det handlar om en artist som skulle ha varit 75 år om han hade levat (!) och i mars kommer ytterligare en platta med outgivet material (!!) och det är lite av kärnan i det här projektet: hur många nya skivor och nyutgåvor orkar världen med när det gäller legendariska, sedan länge döda artister? Och hur står sig äldre utgåvor som de här? Häng med!

Posted in Skivor | Tagged | 1 Comment

Året i övrigt

Klubb: I år får Sofiehof se sig slaget av den månadslånga omgången av Pop i sommarnatt i Nässjö. Ett blandat och trivsamt program i gemytlig miljö. Svensk sommar när den är som bäst! Ska tillägga att jazzfabriken hade ett trevligt program i våras. Mer livelista från mig här.

Pub: Idlewild såklart.

Festival: jag har blivit en riktigt dålig festivalbesökare med åren men Parkfestivalen i Falköping var en trevlig bekantskap. läs mer här.

Retro/arkiv: Dylans ”kristna period” avhandlas formidabelt i boxen ”Trouble no more”

Lokala hjältar: Teaser Sweet, El Camino, Escaping Elephants, Östvalls Trio, The Harvest, Hällas20171021_233017

 

 

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Årets skivor 2017

Alice Jemima: Alice Jemima

Sun Kil Moon: Common as light and love are red valleys of blood

Power Trip: Nightmare logic

Mogwai: Every country’s sun

Ossler: Evig himmelsk fullkomning

Motorpsycho: The tower

Out Lines: Conflats

Electric Wizard: Wizard bloody Wizard

Robyn Hitchcock: Robyn Hitchcock

Lana del Rey: Lust for Life

Posted in Listor, Okategoriserade, Skivor | Leave a comment

Deluxproblem

Jag köper fortfarande skivor. Jag köper t o m CD-skivor. Denna höst har flera inköpta skivor hetat något med ”deluxe”. Det betyder ofta nyutgåvor av gamla skivor med lite extra lulllull tillagt. Så är fallet med King Crimsons ”Earthbound”. Så är också fallet med Metallicas ”Master of Puppets”.

Dylan (eller hans skivbolag) slår till med idel outgivet material från ”den kristna perioden” och denna bok/box är egentligen värd en egen recension men läs utmärkta såna i DN, Expressen eller Aftonblandet. Det här inlägget handlar mer om hur jag lyssnar på musiken. Jag har nämligen lite problem med Crimsonutgåvan.

Den har en CD. Där finns originalplattan. Inget mer. Allt bonusmaterial finns nämligen på en medföljande DVD. Där finns även en transkription av vinylskivan. DEN har jag sedan tidigare, vinylen alltså. Resten? Allt är ljud. Ingen bild. Skivan åkte med i bilen på en konsertresa häromdagen. Det var mörkt. Alla skivor jag hade med mig (Alkberg och Thåström förutom Crimson) var svarta både på omslag och själva skivan. Klart jag lyckades krångla i DVDn. Trodde bilstereon pajat. Jaja.

Jag vill kunna spela skivor i bilen. jag vill kunna hör musiken på jobbet. DVDn måste spelas på antingen dator eller DVD-spelare. Man kan inte rippa filerna. Varför är det en DVD när det inte finns någon bild? varför inte högupplösta mp3or? Dessutom ligger bookleten lös mitt i digipaken. Trillar obönhörligt ut. Jag får lägga den i CDn före Earthbound, d v s Islands.

Har inte hunnit lyssna på Metallican. En trippel-CD med demos och live från 1985-1987 förutom originalplattan då. Här har digipaken blivit böjd i själva ryggen, det som hamnar utåt, av Postmord och deras hantlangare. En booklet här med – massa bilder är det. Men varför finns ingen lite längre text om tiden, inspelningen, turnén? Alla dessa deluxproblem… Lyxproblem.

 

 

 

Posted in Böcker, Skivor | Tagged , , , , , | Leave a comment