Bokrecension: Graham Nash ”Wild tales”

Det är ett under att Crosby, Stills, Nash och ibland Young har lyckats samsas såpass under 45 år. Visst låter de bra ihop men oj vilka motstridiga personligheter. Och vilka gigantiska egon. Neil Youngs självbiografi fick massor av uppmärksamhet när den kom, men handlade i alltför hög grad om bilar och miljötänk. Graham Nashs memoarer har betydligt mer av sex, drugs and rock n’ roll. Han sticker ut bland sina trätobröder genom att vara engelsman, med en lång karriär i The Hollies innan ”efternamnsbandet” kommer på tal.
Med tiden tycker Nash att Hollies blivit ett hitinriktat nonsensband men det är mycket gnäll och lite hockey innan han lämnar skutan och söker sig över Atlanten. Så följer ”smekmånaden” 1969 med gitarrvirtuosen Stephen Stills och den revolutionäre vildbasaren David Crosby. Allt verkar frid och fröjd tills skivbolagsdirektören tycker de ska ta med Stills’ gamle vän Neil Young också. Big mistake.
Nu blir det en bergodalbana av hippiefestivaler, vredesutbrott, kokainkrevader och medlemsuppbrott. Nash håller sig närmast Crosby som dock redan missbrukar knark och vapen och så får Graham gå solo. Han når ett lågvattenmärke i lyxångest då skivbolaget råkar sätta en EAN-kod på fel ställe på omslaget till ”Earth and sky”. Vad gör Mr Nash då? Han byter skivbolag!
Till Nashs försvar skall sägas att han gör välgörenhetsgig till en konstform, blir sams med Hollies igen och i förlängningen räddar han livet på David Crosby som i samband med en fängelsevistelse blir hyfsat drogfri. Det är även Nashs förtjänst att CSN & Ys liveskiva från turnén 1974 såg dagens ljus i somras. Den bör vänner av dessa mästerstämsångare kolla in mesamma! Boken blir bara FÖR mycket ibland.

This entry was posted in Böcker and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *