Jeffs lynne är detsamma

Efter ett halvårs ledighet drar jag nu igång ljudmatta igen. JKPG-indie var ett roligt projekt men nu blir det tyckande om musik igen. Häng med!

Vi börjar med en återkomst av stora mått. Jeff Lynne har hållit en låg profil under 2000-talet men nu är han och ELO tillbaka med Alone in the universe. Och det låter som vanligt. Det låter ljudmässigt lite sämre än vanligt. Med sämre menar jag att ljudet är murrigt och lite instängt. Det är inget som gör mig något men hifi-nördar skakar nog på huvet. Jag köpte CDn så jag har ingen aning hur vinylen låter.
Låtarna då? Det låter ELO, dvs det låter Beatles och Roy Orbison med de där speciella Jeff Lynne-ackorden som heter typ sus 5 minus 9. Nästan som om Jeff Lynne har tänkt: nu skall alla få precis vad de förväntar sig. Som när man önskat sig något i julklapp och får exakt det. Jag ville nog bli lite förvånad i alla fall. Men jag hade blivit mer förvånad av en helomvändning.

This entry was posted in Skivor and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *