Madonna Ullevi 120704

Betyg : 2

Man borde ha reagerat på varningsklockorna från tidigare rapporter på den här turnén. Omgjorda låtar, märkligt utelämnade låtar och låtar som inte förtjänar att framföras. För så är det: Madonna kör sin låtkatalog i en mixer och ut kommer något närmast oigenkännligt. Något som man inte kan sjunga med mer än några sekunder i taget.

   Då spelar det ingen roll att showen är hur häftig som helst, för det är den. Blixtar och dunder, svävande trumslagare och enligt uppgift världens största storbildsskärmar. Dansen går, givetvis, som en dans. Men musiken är heltigenom omusikalisk. Som en upphackad hiphopkonsert – men utan rap. Popmusik utan tydliga ackord. När Madonna spelar gitarr – varför hörs inte gitarren? Var är de ostiga 80-talssyntharna när man äntligen vill ha dem?

   Det finns tre ljuspunkter: Masterpiece från senaste plattan, som framförs varligt och vackert. Så som på skiva, så ock på scenen. Och så den nya visversionen av Like a virgin, där man verkligen hör att Madonna 2012 kan sjunga på riktigt, utan ekon och autotuner. Och så Like a prayer, där publiken kommer igång och euforin i det gamla goda gospelarrangemanget känns äkta. Sist en dunkande Celebration. Ordinarie set slut. Alla går. Ingen väntar sig något extranummer. Ingen vill ha något extranummer? Många hann gå redan innan Like a prayer. De måste vara ännu mer besvikna.

   Det enda som skulle kunna få mig att gå på en Madonnakonsert igen är om hon gör en unpluggedturne. Låter det musikaliska hantverket tala sitt eget språk. Nu är det showen som styr musiken, och som styr musiken åt pipsvängen. Istället för musik: förvirring.

This entry was posted in Konserter and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *