Metaltown lördag del 1

The Sword kämpar på. Det är motvind, motljus, liten och ganska loj publik. Konserten har en del likheter med Kyuss Lives förra året, men The Sword verkar ha roligare. Musiken blir dock lite enahanda efter ett tag. Det känns som om riffen återanvänds en smula men det var ändå en svängig stund.

Mer skojfriska hårdrockare brukar säga ”Korn gave Head to God” och syftar då på när Brian ”Head” Welch blev frälst och lämnade Korn för snart tio år sedan. Jaja, nu är han tillbaka i Korn och han passar även på att spela sitt soloprojekt Love and Death. Nästan en kvart försenad drar Head igång sin ångestladdade numetal. På twitter har det talats om att numetal är ute eller var bättre för 10-15 år sedan men det viktiga är väl inte vilken stil man spelar utan HUR man gör det. Head går in stenhårt för sitt soloprojekt och är en lika uttrycksfull sångare som sin Kornkompis Jonathan Davis. Det unga tunga kompbandet gör sitt och snart bildas en ”circle pit” i publiken. Punkdansen kommer snart av sig men Love and Death gör en övertygande spelning.

Man måste stå nära. Det är inte alla band som kräver det, men Cult of Luna blir ungefär 1000 gånger bättre om man går riktigt nära. Till en början stod jag i ölområdet och upplevelsen blev ju…sådär. Så det var bara att gå fram, och då grep norrlänningarna tag. Jag fattar inte hur det går till, de har väl likadana gitarrer och trummor som alla andra? Ändå finns det en extra dimension som inte går att ta på i Cult of Lunas musik. Deras spelning på Hultsfred 2009 är fortfarande bland det bästa jag sett någonsin. Här blev det en glimt av den storheten. Men inte förrän jag gick fram.

This entry was posted in Festivaler, Konserter and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *