Metaltown Lördag del 2

Det är inte lätt att koncentrera sig på andra akter när en levande legend är på gång. Den klassiska getskallen hissades upp redan innan Cult of Lunas gig. Jag har velat se Glenn Danzig i över 20 år men det har liksom inte blivit av. Och så händer det! Evil Elvis is in town!

Bandet Danzig är 25 år i år och det firas med bl a ”Her black wings”, ”Twist of cain” och ”How the gods kill”. Även lugna nummer som ”Blood and tears” dyker upp. Kompbandet är tajt men anonymt, Glenn Danzig är i fin form och verkar taggad. Lite jobbigt är dock hans sätt att liksom hugga av sångstroferna för tidigt med ett ryck i mikrofonhanden, men det är min enda vokala invändning.

Så kommer monstergitarristen Doyle in på scenen och det blir ett gäng Misfits-låtar. Tyvärr saknas många av mina favoriter, men det är ändå lite speciellt att se två gamla Misfitsmedlemmar på samma scen igen.

Folk har ropat efter ”Mother” konserten igenom och till sist kommer den. Och så är konserten slut??? En ynka timme är minst en kvart för lite…

Lite snopen traskar jag bort till Close-uptältet där Witchcraft redan har börjat. När bandet Norrsken delades i två under tidigt 00-tal var jag övertygad om att just Witchcraft skulle bli det största bandet. Istället exploderade den andra delen, Graveyard, och Witchcraft hamnade i skuggan med medlemsstrul och långa perioder av inaktivitet.

Men i höstas kom äntligen en ny platta och här står bandet och är fullständigt lysande. För det är verkligen ett band, de jobbar som en man och ljuset är så dunkelt att man ändå inte kan urskilja vem som är vem. Men Magnus Pelander hörs genom retrodånet. Han har en röst som verkligen kryper under skinnet på en, öppen och sårbar och full av känsla.

This entry was posted in Festivaler, Konserter and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *