Projekt Hendrix del 3: Young and experienced

Till slut faller alla bitar på plats. Hey Joe och Purple haze blir hits och ett debutalbum ska fram. Då är det dags för lite historieförfalskning igen. När är Jimi Hendrix född egentligen?

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Jag kanske ska tillägga att den här pressen av Are you experienced är från 1980-talet men de kan väl rimligen inte ha föryngrat Hendrix med fem år så långt fram i tiden? Nej man försökte inbilla folk att Hendrix bara var 19 år redan 1967. Förfalskningen har bara följt med. Fake news!

Jag hade redan hört flera av låtarna på farsans rullband när jag köpte skivan men en låt från dessa band saknades: Hush now. Den finns heller inte på andra albumet Axis: bold as love. eller på någon singelbaksida. Fortsättning följer…

Posted in Okategoriserade | Tagged | Leave a comment

Projekt Hendrix del 2: tidigt på riktigt

Hendrix slog visserligen igenom över en natt (eller snarare en vinter 1966/1967) men innan dess harvade han i många år bakom diverse soul- och rock n’ rollartister. Sådant kan höras på dessa 2 skivor och även delvis på ÄNNU en skiva med titeln At his best (!) (se förra inlägget).

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Det är ganska lite Hendrix på skivorna. Han kompar mest, solar någon enstaka gång och så måste det vara Jimi som sjunger lead på Day Tripper. Men mest är det gammal soul som den lät innan Otis Redding omkom i flygolyckan. Inte alls dåligt, men mest ett historiskt dokument över hundgörat innan man slår igenom. Om man ens gör det.

Posted in Skivor | Tagged | Leave a comment

Projekt Hendrix del 1: Varken tidig eller bäst

Jag vet inte hur ni sorterar era skivor men det vanligaste är väl i bokstavsordning efter artist och kronologiskt i den följd skivorna spelades in/alternativt gavs ut.

När det gäller Hendrix är det snudd på omöjligt att ställa skivorna i någon vettig ordning. Min samling inleds med Jimi Hendrix at his best volume 1, 2 och 3. Jag skall strax förklara varför.

26732161_10154955526547294_1377408825_o

Man kan lätt konstatera att det här definitivt INTE är det bästa Hendrix gjort. Dessa rikningslösa atonala jam spelades in av och med keyboardknickedicken Mike Ephron. Även en congaspelare hörs här och där.

Ephron hävdar att inspelningarna gjordes 1964. Det hade han kanske kommit undan med om det inte vore för en liten truddelutt vid namn Villanova Junction blues. Internet fanns inte 1990 när jag köpte plattorna men Woodstock med tillhörande film och samlingsliveplattor fanns. När denna melodi, under annat namn, dyker upp mitt bland jamen börjar man ana oråd. Skulle Hendrix ha ”sparat” den i fem år? NU har internet svaret: inspelningarna gjordes 1969, strax efter Woodstockfestivalen. Ephron skrev 1964 på skivorna för att undvika kontraktstrul. Ridå.

Tilläggas kan att SIST i min Hendrixsamling återfinns skivan Nine to the Universe. Jag trodde väl att den var inspelad sist. I själva verket är den OCKSÅ inspelad 1969. Det är en månad mellan inspelningarna, inte 5 år.

Posted in Skivor | Tagged , , | Leave a comment

Projekt Hendrix: Intro

20180105_132143-1Det här är min vinylsamling med Jimi Hendrix. 19 LP varav några dubbla. Det finns lite låtar på samlingsskivorna från Monterey -67 och Woodstock -69 och så har jag några singlar också, men det här är själva moderskeppet av plattor. De inhandlades under en intensiv period 1988-1990. På den tidens stora skivaffärer i Jönköping: Skivor och band, Vinyl Mania, Musikgränden, Staffans antikvariat. På postorder och i Stockholm. En skiva köpte jag t o m på ICA i Vaggeryd (!)

Det kan man blogga om. Det tänker jag göra någon månad framåt. Det handlar om en artist som skulle ha varit 75 år om han hade levat (!) och i mars kommer ytterligare en platta med outgivet material (!!) och det är lite av kärnan i det här projektet: hur många nya skivor och nyutgåvor orkar världen med när det gäller legendariska, sedan länge döda artister? Och hur står sig äldre utgåvor som de här? Häng med!

Posted in Skivor | Tagged | 1 Comment

Året i övrigt

Klubb: I år får Sofiehof se sig slaget av den månadslånga omgången av Pop i sommarnatt i Nässjö. Ett blandat och trivsamt program i gemytlig miljö. Svensk sommar när den är som bäst! Ska tillägga att jazzfabriken hade ett trevligt program i våras. Mer livelista från mig här.

Pub: Idlewild såklart.

Festival: jag har blivit en riktigt dålig festivalbesökare med åren men Parkfestivalen i Falköping var en trevlig bekantskap. läs mer här.

Retro/arkiv: Dylans ”kristna period” avhandlas formidabelt i boxen ”Trouble no more”

Lokala hjältar: Teaser Sweet, El Camino, Escaping Elephants, Östvalls Trio, The Harvest, Hällas20171021_233017

 

 

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Årets skivor 2017

Alice Jemima: Alice Jemima

Sun Kil Moon: Common as light and love are red valleys of blood

Power Trip: Nightmare logic

Mogwai: Every country’s sun

Ossler: Evig himmelsk fullkomning

Motorpsycho: The tower

Out Lines: Conflats

Electric Wizard: Wizard bloody Wizard

Robyn Hitchcock: Robyn Hitchcock

Lana del Rey: Lust for Life

Posted in Listor, Okategoriserade, Skivor | Leave a comment

Deluxproblem

Jag köper fortfarande skivor. Jag köper t o m CD-skivor. Denna höst har flera inköpta skivor hetat något med ”deluxe”. Det betyder ofta nyutgåvor av gamla skivor med lite extra lulllull tillagt. Så är fallet med King Crimsons ”Earthbound”. Så är också fallet med Metallicas ”Master of Puppets”.

Dylan (eller hans skivbolag) slår till med idel outgivet material från ”den kristna perioden” och denna bok/box är egentligen värd en egen recension men läs utmärkta såna i DN, Expressen eller Aftonblandet. Det här inlägget handlar mer om hur jag lyssnar på musiken. Jag har nämligen lite problem med Crimsonutgåvan.

Den har en CD. Där finns originalplattan. Inget mer. Allt bonusmaterial finns nämligen på en medföljande DVD. Där finns även en transkription av vinylskivan. DEN har jag sedan tidigare, vinylen alltså. Resten? Allt är ljud. Ingen bild. Skivan åkte med i bilen på en konsertresa häromdagen. Det var mörkt. Alla skivor jag hade med mig (Alkberg och Thåström förutom Crimson) var svarta både på omslag och själva skivan. Klart jag lyckades krångla i DVDn. Trodde bilstereon pajat. Jaja.

Jag vill kunna spela skivor i bilen. jag vill kunna hör musiken på jobbet. DVDn måste spelas på antingen dator eller DVD-spelare. Man kan inte rippa filerna. Varför är det en DVD när det inte finns någon bild? varför inte högupplösta mp3or? Dessutom ligger bookleten lös mitt i digipaken. Trillar obönhörligt ut. Jag får lägga den i CDn före Earthbound, d v s Islands.

Har inte hunnit lyssna på Metallican. En trippel-CD med demos och live från 1985-1987 förutom originalplattan då. Här har digipaken blivit böjd i själva ryggen, det som hamnar utåt, av Postmord och deras hantlangare. En booklet här med – massa bilder är det. Men varför finns ingen lite längre text om tiden, inspelningen, turnén? Alla dessa deluxproblem… Lyxproblem.

 

 

 

Posted in Böcker, Skivor | Tagged , , , , , | Leave a comment

Country roads 2

Jag talade med arrangören någon timme innan Kebnekajse skulle spela och han undrade om de skulle dyka upp snart (!) och det löste sig. Mest intressant när de riggade upp var hur Hassan Bah placerade och monterade sina slagverk, en vetenskap i sig. En av de två basisterna, Göran Lagerberg, nöjde sig med att få ljud i basen och sedan ta en cigg.

20170812_165931-1

JP Harris and The Tough Choices anländer ungefär när Kebnekajse drar igång. DERAS basist Miss Tess står och diggar en stund och sen dansar hela gänget någon form av hippiedans till…ja vad är det egentligen Kebnekajse spelar för musik?

Grunden är ju svensk folkmusik, men det är så mycket mer. Kul också att bandet väljer material från alla faser i sin karriär: nystarten på 2000-talet, nyss nämnda folkrock under storhetstiden runt 1975, men även en låt från deras symfonirockperiod och allra sist det psykedeliska förstlingsverket Resa mot okänt mål. Ibland låter Kebnekajse lite vingliga på sin färd men de har ett sound som känns igen bland miljoner. Och jag tog en selfie med gitarristen Kenny Håkansson!

20170812_181753

Ja det är en regnponcho. Det regnade från 16.30 och framåt och JP Harris and The Tough Choices hade lite att kämpa mot på det sättet men publiken var välvilligt inställd och det hjälper ju en bra bit. Setet var väldigt likt det i Nässjö och jag nöjde mig med halva innan jag tog bilen hem igen. Imorrn spelar JP Harris and The Tough Choices i Göteborg. Missa inte det om ni är i krokarna!

20170812_184952-1

Posted in Festivaler, Konserter | Tagged , | Leave a comment

Country roads

Semestern börjar lida mot sitt slut och jag kan konstatera att det blev en hel del livemusik. Igår t ex ett spontanbesök i Falköping (!) mitt under brinnande Way Out westståhej. Varför då kan man undra? Jo ett inställt festivalbesök kan leda till ett annat festivalbesök!

Det handlar om Parkfestivalen, en gratisfestival arrangerad av ett för mig välbekant studieförbund (luska vidare själva). Inriktningen sägs vara vis- och countrymusik men det var bredare än så. När jag anlände, efter att ha parkerat på gräsmattan vid en ankdamm (!) kom gaaaamla stenkaketoner emot mig. Livs levande från en scen omhöljd av gigantiska lövträd. Konstellationen kallade sig Billquist & Babs och lirade musik från när farfar var ung. Swing it magistern och sånt. Nästa akt, Savant, körde modernare gitarrpop. Men det är inte därför jag är här!

Anledningen stavas Kebnekajse. I början av augusti fanns planer på att besöka Tyrolen och deras proggfest där bl a Kebnekajse spelade. Jag har lyssnat på Kebnekajse sedan tidigt 90-tal så det är hög tid att se dem innan de lägger av. Av olika anledningar blev det inget Tyrolenbesök men en annan artist ledde mig till Falköping: JP Harris.

IMG_20170810_205234_902

En hel radda amerikanska countryartister turnerar i Sverige i år ett av de flitigaste banden är JP Harris and The Tough Choices. Jag såg dem i torsdags på Nässjös musikinstitution Pop i sommarnatt. Glad och svängig country med fina instrumentalinsatser. Kollade lite var de spelar mer i sommar för att kunna tipsa en kompis och där var det: 12 augusti Parkfestivalen i Falköping. Bland artisterna: Kebnekajse!!! Yes!

(fortsättning följer)

Posted in Festivaler, Konserter | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

We shall overcome

Februari. Kanske den sämsta månaden som finns här i landet, med stark konkurrens från november. Vi har förvisso tillfälligt kunnat glädjas åt solen. Kanske inte med värme i dess spår, men iallafall mildväder. Sakta går det att lyfta blicken mot en annalkande vår och sommartider hej hej. Men det känns ändå trögt.

Så kommer nyheten. Evangeliet – det glada budskapet. John Fogerty ska spela i Sverige. I sommar. Veckan efter midsommar. Och han ska spela i Malmö. Oj vad Malmö behöver det här evenemanget.

Som gammal coverbandsmusiker är det som att Den Förlorade Fadern återvänder. Vi har alla harvat Proud Mary på fester och hak. Men här är mannen som skrev låten. Fogerty har inte dött den för tidiga rockdöden, och han har fortfarande rutig flanellskjorta.

På nittiotalet försökte Birgit Friggebo få människor att enas med We shall overcome. Jag är övertygad om att John Fogerty kommer att ena Malmö bara genom att yttra frasen ”When I was a little bitty baby…” Resten kommer att vara historia.

Det kan tyckas naivt, men jag tror på musikens kraft. Kanske såg ni dokumentären ”styr den upp” om den svenska reggaen. Hur människor av alla de slag sugs in i den Jamaicanska rytmen. Blir ett. Gissningsvis kommer Fogerty att ha någon form av förband. Låt det vara en akt från ”problemområdet”. Möts i solen, eller troligare duggregnet, över en öl i plastglas eller vad ni nu vill. Över rasgränser och utan sociala tvångströjor. Here we are and here we go – rockin’ all over the world. Ses vi där?

Posted in Konserter, Krönika | Tagged , , | Leave a comment