Pop i gapet Lördag

Pop i gapet har vädret med sig. Festivalen är som en enda stor picknick. Hinner precis i tid till Dalaplan och deras nerviga punk. Skräddarsydd festivalmusik jovisst, men ljudet är skränigt och det är ju aldrig kul. Står man ut med detta är det dock en trevlig stund.

Men varför dessa långa pauser mellan banden? det är ju knappast så att någon kommer att gå in i discotältet förrän solen gått ned. Det blir till att hänga på stan fram till Lissi Dancefloor Disaster. Denna duo spelar hysterisk danspop med hög rörelsefaktor, det går knappt att fånga bandmedlemmarna på bild som ni ser. Mer kul än bra tycker jag.

Edward Forslund i Riddarna gillar inte att stå på scen. Han står hellre på högtalarstaplar eller kravallstaket.

Effektfullt såklart och ett gyllene tillfälle för det förvånansvärt stora mängd fotografer som bevakar arrangemanget. Riddarna är energiskt och naivistiskt och dagen till ära har de en trumvikarie som ser mer osäker ut än hans trumspel låter. Konserten slutar på äkta Who-manér med instrumentslakt och rundgång.

Till nästa år MÅSTE Pop i gapet ha kortare pauser mellan banden, varför inte en akustisk scen som varvar fullbandsgigen. Jag utgår från att festivalen kommer tillbaka.

This entry was posted in Festivaler, Konserter and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *